Cemetry Gates

Sagor. Har alltid älskat dem. Fabler, skrönor, myter, berättelser i alla former. Berättelser som utmanar den vanliga linjära logiken, som skickar det krassa intellektet på semester och i stället tillåter fantasin att härja fritt en liten stund. I en värld där allt är möjligt kan tiden kröka sig mjukt runt rummet och skapa ett stilla centrum. Där finns ingen tid och ingen plats. Bara varandet i någon form.

Ibland tänker jag att vi är för linjära och att det blir en begränsning i hur vi upplever och tolkar världen. För visst kan det finnas andra sätt?

Just nu tänker jag på det extra mycket. Jag har nämligen lärt känna Neil Gaiman. Kan inte fatta att jag missat honom ända fram tills nu! Jag tyckte mycket om Coraline, den animerade filmen från 2009 om flickan som upptäcker en spegelvärld och nästan förlorar sig i den, men att den baserats på en bok av Neil Gaiman gick mig förbi.

Nu har jag precis avslutat hans bok Anansi Boys som handlar om "Fat Charlie" (som egentligen inte alls är fet). Fat Charlie är en högst ordinär och medelmåttig person. Inte någon man lägger märke till på tunnelbanan. Han har en lagom flickvän, en knastertorr blivande svärmor och ett arbete han är ganska likgiltig inför. Allt som Fat Charlie trodde var riktigt och sant, ja hela hans tillvaro, ställs på ända när hans far dör. Det visar sig nämligen att hans far egentligen var en gud, Anansi - spindelguden. Inte nog med det, Fat Charlie har en hittills okänd bror som av allt att döma har ärvt deras fars gudagåvor vilka inkluderar en fallenhet för vin, kvinnor och sång. Äventyret kan börja!

Det är en fantastisk saga! Fullständigt absurd emellanåt och hysteriskt rolig. Utan att tänka mig för (ty sådan är berättelsen - man glömmer att tänka) skrattade jag rakt ut ett par gånger på tåget. Detta resulterade i flackande blickar från medpassagerare vilket jag helt ignorerade eftersom jag var i Neil Gaimans värld. Där råder andra regler. Eller inga alls. Det är åkej, whatever it is. Allt är möjligt och det är dessutom fantastiskt underhållande. Intelligent är det också, med skälmska blinkningar åt litteratur- och religionshistoria och säkert en massa andra historier också som jag inte ens känner till.
Nu ska jag ta itu med resten av hans produktion som bl.a. innefattar Sandman; tio tecknade serie-album. Mums!

Jag har helt enkelt förälskat mig i Neil Gaimans vackra och vindlande hjärna.

Bara för att man kan

Jag hörde först talas om begreppet "Random Act of Kindness" för några år sedan. Det hade mer eller mindre blivit en rörelse i USA och England. Det handlar om att helt osjälviskt och anonymt glädja en annan människa en smula i vardagen. Om du till exempel är på café kan du betala nästa persons kaffe. Men bara om det är tomt bakom dig, annars spricker anonymitetsprincipen. Det vill säga att du säger till biträdet att du betalar för två kaffe och att hon/han meddelar nästa person som kommer in att deras kaffe redan är betalt. Tänk vilket trevligt besked när man står där med plånboken i handen, kanske stressad eller på dåligt humör!

Man kan också köpa en Triss-lott till en främling, ge en okänd människa en komlimang eller lämna en utläst pocketbok på tågsätet. Det behöver alltså inte vara några stora eller kostsamma historier. Man är snäll mot någon, helt enkelt. Bara för att man kan.

De senaste dagarna har jag varit föremål för två olika främlingars välvilja. Först köpte jag spel på Tradera och mejlade säljaren och undrade om hon kunde skicka det snabbt eftersom det skulle vara en present. Följande dag hade jag avin i brevlådan! Och inte nog med det, när jag öppnade det vadderade kuvertet låg spelen redan inslagna i ett färgglatt papper med lila snöre om och en handskiven etikett; "GRATTIS på födelsedagen!"

Två dagar senare blev det en miss och yngste sonen fick inte inhandlat det filmstudiokort han så längtat efter. Det var försäljning under endast en timme på skolan. Jag vet hur snabbt de där korten tar slut och meddelade den mycket ledsna gossen att det nog tyvärr var kört. Senare på kvällen hittade jag ett telefonnummer till en kontaktperson för biokorten, chansade och ringde henne för att fråga om det möjligtvis fanns några kort över. Som väntat svarade hon att de tyvärr var slut, men hon kunde ringa några andra kontakter och kolla om det möjligen fanns något över någon annanstans. Jag tackade för hjälpen och lade på. Så klockan 23 i går kväll plingade det till i telefonen. Ett sms! "Hej! Jag fick tag på ett kort till dig, du kan hämta det på bion, det är undanlagt i ditt namn! :)"

Jag behöver väl knappast förklara hur glad jag blev? Över paketinslagning och biokort, men framför allt över människors vänlighet! Att en människa gör något utöver vad som är nödvändigt för att glädja en annan människa, det är stort!

Så nu känner jag att jag måste återställa balansen, återgälda den godhet som visats mig. Det handlar om respekt och tacksamhet. Fråga är hur...? Hmmm... ska fundera lite på det.
Jag tror att det snart dyker upp något tillfälle och då ska jag slå till!
Random Act of Kindness. Det är grejer det!