Sagor. Har alltid älskat dem. Fabler, skrönor, myter, berättelser i alla former. Berättelser som utmanar den vanliga linjära logiken, som skickar det krassa intellektet på semester och i stället tillåter fantasin att härja fritt en liten stund. I en värld där allt är möjligt kan tiden kröka sig mjukt runt rummet och skapa ett stilla centrum. Där finns ingen tid och ingen plats. Bara varandet i någon form.
Ibland tänker jag att vi är för linjära och att det blir en begränsning i hur vi upplever och tolkar världen. För visst kan det finnas andra sätt?
Just nu tänker jag på det extra mycket. Jag har nämligen lärt känna Neil Gaiman. Kan inte fatta att jag missat honom ända fram tills nu! Jag tyckte mycket om Coraline, den animerade filmen från 2009 om flickan som upptäcker en spegelvärld och nästan förlorar sig i den, men att den baserats på en bok av Neil Gaiman gick mig förbi.
Nu har jag precis avslutat hans bok Anansi Boys som handlar om "Fat Charlie" (som egentligen inte alls är fet). Fat Charlie är en högst ordinär och medelmåttig person. Inte någon man lägger märke till på tunnelbanan. Han har en lagom flickvän, en knastertorr blivande svärmor och ett arbete han är ganska likgiltig inför. Allt som Fat Charlie trodde var riktigt och sant, ja hela hans tillvaro, ställs på ända när hans far dör. Det visar sig nämligen att hans far egentligen var en gud, Anansi - spindelguden. Inte nog med det, Fat Charlie har en hittills okänd bror som av allt att döma har ärvt deras fars gudagåvor vilka inkluderar en fallenhet för vin, kvinnor och sång. Äventyret kan börja!
Det är en fantastisk saga! Fullständigt absurd emellanåt och hysteriskt rolig. Utan att tänka mig för (ty sådan är berättelsen - man glömmer att tänka) skrattade jag rakt ut ett par gånger på tåget. Detta resulterade i flackande blickar från medpassagerare vilket jag helt ignorerade eftersom jag var i Neil Gaimans värld. Där råder andra regler. Eller inga alls. Det är åkej, whatever it is. Allt är möjligt och det är dessutom fantastiskt underhållande. Intelligent är det också, med skälmska blinkningar åt litteratur- och religionshistoria och säkert en massa andra historier också som jag inte ens känner till.
Nu ska jag ta itu med resten av hans produktion som bl.a. innefattar Sandman; tio tecknade serie-album. Mums!
Jag har helt enkelt förälskat mig i Neil Gaimans vackra och vindlande hjärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar