Vintern är ingen njutning. Jag vet att det finns de som faktiskt tycker om snö och kyla, men jag är definitivt inte en av dem. För mig är det helt obegripligt hur någon kan tycka att det är mysigt att skrapa bilrutor, halka runt i mer eller mindre fruset snöblask och känna hur näshåren fryser till vid varje inandning.
Nu är vi där. Fort gick det, i vanlig ordning. Och beredda var inte, i lika vanlig ordning. I dag när jag körde min Skåne-runda avbröts radiosändningarna stup i kvarten av trafikmeddelanden. Lastbilar som åkt av och vält. Drivbildning. Köer. Mörker.
Men jag måste erkänna att nu, i hemmets trygga och halkfria vrå, är det lite mysigt. Soffhörnan är aldrig så varm och mjuk som när man varit ute i vintern. Kaffet smakar ljuvligt och ljusen sprider en varm glöd både i rummet och i mig. Från högtalarna sipprar J. Tillmans softa röst och lugna harmonier. Det känns helt vinter-rätt. Det kan finnas ljuspunkter även i midvintermörkret. Om man är inomhus alltså.
