söndag 19 augusti 2012
fredag 10 augusti 2012
All you need is me
Andra semesterperioden. Har lyckats pricka in mina semesterperioder just runt de två veckor det var sommar. Då svettades jag på överfulla pendlartåg med trasig luftkonditionering. Nej, det var verkligen ingen njutning.
Men nu är det semester igen! Denna semesterdag har jag till stor del tillbringat i min liggfåtölj. Jag älskar min fåtölj. Det är en Pernilla 3, formgiven av Bruno Mathsson och tillverkad av Dux någon gång på 70-talet.
När jag skulle skapa ett helt eget hem igen för några år sedan visste jag en sak; det skulle bli precis som jag ville. Inga kompromisser och inga nödlösningar. Jag hade länge velat ha en Pernilla-fåtölj och började leta aktivt på auktions- och annonssajter. Min fåtölj hittade jag i Stockholm och ringde en släkting som genast gav sig iväg för att inhandla den till mig. Det var ett fantastiskt fynd! Den förre ägaren skulle flytta utomlands och allt skulle bort. Till min stora glädje fick jag fåtöljen för en struntsumma och snälla släktingen såg till att den transporterades ner till mig.
Nu står den här, framför bokhyllorna. Ljust trä i perfekt böjda former, beige (denna ljuvliga färg!) vadderad dyna i grovt linne. Sköna nack- och armstöd. Den är smäcker som en gepard och rustik som en dalahäst.
Det sägs att Bruno Mathsson lade sig i en snödriva för att studera hur snön formade sig efter kroppen och gjorde sedan pernillan efter det. Verkar väldigt troligt med tanke på hur perfekt den stöttar kroppens samtliga delar.
Idag drack jag mitt morgonté och läste tidningen i den. Senare slösurfade jag och läse en bok i den. I kväll ska jag med stor sannolikhet titta på OS i den. Det händer att jag hänger tvätt på den och gäster sjunker gärna ner i den med en kopp kaffe.
Pernillan är tveklöst min mest älskade och njutbara ägodel. Vi ska vara tillsammans alltid, alltid.
Men nu är det semester igen! Denna semesterdag har jag till stor del tillbringat i min liggfåtölj. Jag älskar min fåtölj. Det är en Pernilla 3, formgiven av Bruno Mathsson och tillverkad av Dux någon gång på 70-talet.
När jag skulle skapa ett helt eget hem igen för några år sedan visste jag en sak; det skulle bli precis som jag ville. Inga kompromisser och inga nödlösningar. Jag hade länge velat ha en Pernilla-fåtölj och började leta aktivt på auktions- och annonssajter. Min fåtölj hittade jag i Stockholm och ringde en släkting som genast gav sig iväg för att inhandla den till mig. Det var ett fantastiskt fynd! Den förre ägaren skulle flytta utomlands och allt skulle bort. Till min stora glädje fick jag fåtöljen för en struntsumma och snälla släktingen såg till att den transporterades ner till mig.
Nu står den här, framför bokhyllorna. Ljust trä i perfekt böjda former, beige (denna ljuvliga färg!) vadderad dyna i grovt linne. Sköna nack- och armstöd. Den är smäcker som en gepard och rustik som en dalahäst.
Det sägs att Bruno Mathsson lade sig i en snödriva för att studera hur snön formade sig efter kroppen och gjorde sedan pernillan efter det. Verkar väldigt troligt med tanke på hur perfekt den stöttar kroppens samtliga delar.
Idag drack jag mitt morgonté och läste tidningen i den. Senare slösurfade jag och läse en bok i den. I kväll ska jag med stor sannolikhet titta på OS i den. Det händer att jag hänger tvätt på den och gäster sjunker gärna ner i den med en kopp kaffe.
Pernillan är tveklöst min mest älskade och njutbara ägodel. Vi ska vara tillsammans alltid, alltid.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)