Salvia, sol och en kopp kaffe

Äntligen! Efter de gångna veckornas härdsmälta fann jag idag ett riktigt guldkorn. Hell, bättre upp, en hel guldklimp! Min njutningslystna själ fick äntligen anledning att jubla igen.

Mitt arbete innebär att jag tillbringar en hel del tid i bilen. Kors och tvärs över Skåne kör jag och träffar trevliga människor i stora och små byar. Eftersom jag hatar att komma för sent brukar jag köra i god tid och då hellre stanna och ta en kopp kaffe och en bensträckare någonstans. Guldstunder! Jag prioriterar de små ställena, de där som ligger en liten bit in på grusvägen och har en enkel skylt med en kaffekopp på. Shell- och Statoilkaffe på en asfaltparkering kan inte riktigt mäta sig med det som serveras i liten porslinskopp i en doftande trädgård eller liten kaffestuga. Och ska det drickas kaffe så ska det göras ordentligt. Det är det bästa sättet att sno åt sig en kort stunds njutning mitt i vardagen.

I dag var jag på väg från Lund till Hässleholm. Jag hade i vanlig ordning en liten tidsmarginal och började just fundera över var jag skulle kunna inta eftermiddagskoppen när en sådan där skylt dök upp. Kaffekopp! ”Trädgårdscafé”, lät ju mysigt. Och det var det! Jag fann en riktig pärla.

Jag drack mitt kaffe intill ett växthus, bredvid långa bänkar med doftande Salvia, Rosmarin och Lavendel. På min andra sida; ett Magnoliaträd vars svällande knoppar just skulle till att slå ut i praktfull blom. Jag såg ut över Ringssjön som glittrade bakom ängar och träd. Stillhet. Koftan åkte av och vårsolen värmde mina vinterfrusna och vita axlar. Miljön fick tankarna att vandra, från stressiga möten till det fantastiska i att vara. Gudinnan är god. Hjulet snurrar och det som var fruset väcks till liv igen. Fåglarna sjunger. Hur illa kan det vara? Mina bekymmer verkade plötsligt ganska överkomliga.

Till vårsolen och kaffet åt jag en alldeles nybakad muffin med äppleskivor och kanel. Ah, bliss! Det där skulle jag givetvis inte ha gjort, men de hembakade kakorna vid kaffedisken var absolut oemotståndliga. För att inte tala om doften… vad kan en njutningssucker göra förutom att falla? Handlöst och gladeligen.

Jag hade hittat Klinta Kryddor & Grönt, en handelsträdgård med café, presentbutik och örtagård. En liten oas mellan Höör och Gårdstånga. På väg ut gick jag genom butiken och suktade över Crabtree & Evelyns ljuvliga krämer och tvålar och konstaterade att nästa besök får bli strax efter lön och inte som nu, strax innan.

Jag har märkt ut stället med en hjärtformad nål på min njutningskarta över Skåne. Nästa gång blir det en rabarbermazarin. Eller två.

Tillbaks i bilen kände jag mig så vederkvickt att jag satte på Sigur Rós ”inní mér syngur vitleysingur” på en volym som hade fått mina audionom-kollegor att blekna och dansade sedan hela vägen till Hässleholm.